Vad en upplysning innehåller
En kreditupplysning är en sammanställning av uppgifter om din ekonomi, hämtade från register och från de företag som rapporterar in till upplysningsföretaget. Syftet är att den som ska låna ut pengar eller ge dig en faktura ska kunna bedöma sannolikheten att du betalar.
Innehållet varierar mellan upplysningsföretagen, men i grunden handlar det om samma saker: vem du är, var du bor, vad du tjänar och vad du redan har för åtaganden.
- Namn, personnummer och folkbokföringsadress.
- Taxerad inkomst från de senaste åren.
- Registrerade krediter och lån.
- Eventuella betalningsanmärkningar och skuldsaldo hos Kronofogden.
- Innehav av fastighet.
- Uppgifter om företagsengagemang, om du har några.
- Vilka som tagit upplysningar på dig den senaste tiden.
Uppgifterna kommer från flera håll. En del hämtas från offentliga register, som Skatteverket och Kronofogden. En del rapporteras in av banker och kreditgivare. Att källorna är olika är också förklaringen till att en felaktig uppgift kan dröja kvar hos ett företag efter att den rättats hos ett annat.
Många upplysningar innehåller också ett riskvärde, en siffra eller bokstav som sammanfattar bedömningen. Den räknas fram av upplysningsföretaget och är inte ett officiellt betyg. Olika företag kan komma fram till olika värden om samma person.
Vem som har rätt att ta en
Vem som helst kan inte beställa en upplysning om dig. Den som gör det måste ha ett godtagbart skäl, alltså ett faktiskt affärsmässigt behov av uppgifterna. Nyfikenhet, misstänksamhet eller en gammal tvist är inte ett skäl.
Typiska situationer där någon har rätt att ta en upplysning är när du ansöker om lån eller kredit, när du handlar mot faktura eller delbetalning, när du tecknar ett abonnemang med bindning, när du söker en hyresrätt och när en arbetsgivare rekryterar till vissa ekonomiskt känsliga roller.
Du ska normalt få veta att en upplysning tagits. Den som beställer upplysningen ansvarar för att du informeras, och informationen ska tala om vem som frågat och var uppgifterna kommer ifrån. Får du en sådan kopia utan att ha ansökt om något är det en varningssignal värd att ta på allvar.
Vad legitimt intresse betyder i praktiken
Legitimt intresse låter juridiskt men betyder något enkelt: det ska finnas ett verkligt ärende mellan dig och den som frågar. Ett företag får inte samla på sig upplysningar i förväg för att ha dem liggande, och får inte ta en upplysning på någon som bara har begärt en offert utan att gå vidare.
Gränsen prövas i det enskilda fallet. Hyresvärden som ska teckna kontrakt har ett tydligt intresse. Samma hyresvärd har det inte för alla som varit på visning. En arbetsgivare kan ha det för en roll med hand om företagets pengar, men inte för varje tjänst i organisationen.
Företaget som tar upplysningen ansvarar också för hur den används och hur länge uppgifterna sparas. En upplysning som beställdes för en låneansökan får inte återanvändas för något annat ärende ett halvår senare.
Anser du att någon tagit en upplysning utan skäl kan du börja med att kontakta företaget och be dem redogöra för ärendet. Får du inget rimligt svar kan du vända dig till Integritetsskyddsmyndigheten, som utövar tillsyn över hur uppgifterna används.
Skillnaden mellan en upplysning du tar själv och en någon annan tar
Du har rätt att få veta vad som är registrerat om dig. En upplysning du beställer på dig själv brukar kallas registerutdrag eller egen upplysning, och den ser lite annorlunda ut än den ett företag får.
Din egen upplysning
Den innehåller mer, inte mindre. Där ser du också historiken över vilka som frågat efter dig, vilket är just den information du behöver för att upptäcka något som inte stämmer. Att beställa den påverkar inte hur andra bedömer dig.
Upplysningen någon annan tar
Den är anpassad efter ärendet och innehåller det som behövs för kreditbeslutet. Den registreras som en förfrågan, och många förfrågningar på kort tid kan i sig påverka hur en långivare ser på ansökan, eftersom det kan tolkas som att du söker kredit på flera håll samtidigt.
Varför upplysningar är första steget i bedrägerier
Den som vill låna pengar i ditt namn måste passera samma kontroll som du hade gjort. Därför börjar nästan varje kreditbedrägeri med en upplysning. Den är obligatorisk i processen, och den lämnar ett spår.
Det spåret är det tidigaste tillfället att upptäcka något. När upplysningen tas är ansökan ännu inte beviljad, pengarna inte utbetalda och avtalet inte tecknat. Reagerar du där handlar det om ett telefonsamtal. Reagerar du när fakturan kommer handlar det om bestridanden, polisanmälan och månader av uppföljning.
Ett annat mönster är att flera ansökningar görs hos olika långivare med kort mellanrum, för att hinna igenom innan någon reagerar. Ser du flera förfrågningar från bolag du inte känner till under samma dygn är det sällan en slump.
Vad du kan göra åt saken
Det enklaste och gratis: beställ en egen upplysning då och då och läs igenom förfrågningarna. Gör det till en vana ett par gånger om året, och alltid efter en dataläcka som berört dig.
Har du redan råkat ut för något kan du sätta en bedrägerispärr hos upplysningsföretagen. Den gör att en ny upplysning väcker uppmärksamhet hos den som ska bevilja krediten.
Se också över var uppgifterna om dig finns. Ju färre tjänster som har ditt personnummer sparat, desto färre ställen kan läcka. Avsluta konton du inte använder och var restriktiv med att lämna personnummer när det inte krävs för ärendet.
Vill du inte förlita dig på egna kontroller finns bevakning, som meddelar dig direkt när en upplysning tas. Skillnaden är tiden. En egen kontroll visar vad som hände förra månaden. Bevakning visar vad som händer nu, medan det fortfarande går att stoppa.